Båten kommer hem till Hjo

Eftersom det är eftersäsong är Göta Kanal endast öppen vissa dagar, och då för körning i konvoj.

Torsdag 2010-09-16
Vid halvfyratiden stävade vi ut ur hamnen i Mariestad, med siktet inställt på Sjötorp, för övernattning ombord, inför resan på Göta kanal. Resan tog, som planerat ungefär 2 timmar, så vi hade lite tid till att se oss omkring på varvsområdet och runt hamnen.

Dags för första övernattningen ombord. Nu känns det att vi är på väg.

Fredag 2010-09-17
Kanalkontoret öppnade halv nio, där vi löste biljett för sträckan från Sjötorp till Karlsborg.

Klockan nio gick vi in i den första slussen, tillsammans med tre andra båtar, en motorbåt och två stora segelbåtar.

Slussningstekniken lärde vi oss ganska snabbt (åtminstone de flesta av oss). Som minsta båt, placerades vi längst bak i slussarna intill en stor norsk segelbåt (42 fot lång, nästan 13 m), så det blev ganska trångt. Skepparen på segelbåten var van, så det hela kom att gå utan missöden hela vägen. Eftersom min båt var mest hanterbar gick vi hela tiden in sist i slussarna och således även sist ut.

Problemen började efter att vi avverkat tio slussar, åtta i Sjötorp samt två i Norrkvarn. Portarna öppnades i Norrkvarn övre och de andra båtarna startade nästa kanalsträcka. Linus skulle köra min båt till Godhögen, men BÅTEN RÖRDE SIG INTE UR FLÄCKEN.

Av slussvakten fick jag telefonnummer till en verkstad i Sjötorp. Slussvakten var ju tvungen att fortsätta med resten av konvojen, men han skulle komma tillbaka för att slussa upp passagerarbåten Bellevue (som konvojen skulle släppa förbi i Riksberg).

Panik; Vad har hänt? Har något länkstag till backslaget fallerat eller… Värre än så, propelleraxeln har lossnat och glidit ur kopplingen till backslaget. Det visade sig att bulten som håller axeln i flänsen till kopplingen mot backslaget hade gått av, och krysskilen ramlat ner i skrymslet vid kölen. De andra båtarna försvann i fjärran, och var får man tag i reservdelar?

Jag ringde verkstaden i Sjötorp, och medan han letade efter en passande bult återvände slussvakten, och ungefär samtidigt råkade en av kanalbolagets servicebilar dyka upp. HAN HADE EN BULT SOM PASSADE. Alltså lyckades vi skruva dit propelleraxeln, dock utan krysskilen som var borta. Det skulle senare visa sig att bulten inte klarar att ta upp vridmomentet i längden, men mera om det senare.

Lagom när bulten var åtdragen passerade Bellevue och vi hakade på. Vi slussade alltså direkt efter Bellevue i Godhögens båda slussar. Jag har aldrig sett sådan fors i någon sluss som i dessa. Vi hade ju hela slussen för oss själva. Och i Riksberg kom vi ifatt, och kunde ansluta till konvojen igen.

Sista sträckan för dagen avlöpte utan ytterligare intermezzon och vi anlände till Töreboda ungefär två timmar försenade, tack vare vårt haveri och passagen av Bellevue.

I Töreboda var det planerat för nattuppehåll, så vi började ordna det för oss. Linus rullade ut kabeln till landströmmen, men kom snart tillbaka och meddelade att vår kontakt inte passade i uttaget, och jag hade inte någon adapter. Omplanering. Vi kom överens om att istället ta bussen till Mariestad och hämta bilen, som vi lämnat i hamnen där, och åka hem och övernatta.

Under fredagen hade vi avverkat nitton (19) slussar, uppåt.

Lördag 2010-09-18

Vi infann oss i Töreboda i god tid och passade på att kolla bulten till propelleraxeln. Muttern hade skruvat sig upp lite grand, så jag drog åt den och stukade gängorna, samt säkrade den med silvertejp för att den inte skulle lossna helt.

Klockan nio beredde vi oss för öppning av både vägbron och järnvägsbron. Hela sträckan från Töreboda till Tåtorp flöt på planenligt genom det vackra och omväxlande landskapet.

Slussningen i Tåtorp till Viken märktes knappast. Höjdskillnaden är inte mera än 2 dm!

Så var vi ute på Viken med en frisk sydvästvind. Motorbåten som vi haft sällskap med försvann snabbt och besättningarna på segelbåtarna satte naturligtvis segel. Vi tuffande i sådär sex knop och hade hela tiden ögonkontakt med seglarna tills det small. Vilken djävla smäll, som Dynamit-Harry uttrycker saken. Vi hade hört ett ovant pysande ljud från avgasutsläppet ett tag.

Luckan över bänken i aktern lyfte nog en halvmeter av smällen. När jag tittade under luckan, kunde jag konstatera att gaveln på ljuddämparen hade skjutits ut. Efter diverse misslyckade försök att rensa ur slangen mellan ljuddämparen och avgasutsläppet måste vi ge upp och skaffa hjälp. Ett par fritidsfiskare var på väg ut på sjön, och var hyggliga och bjöd på bogsering till bryggan vid Brosundet.

Var får man tag i en avgasslang en sen lördagseftermiddag? Det får man inte! Alltså krävs lite kreativitet och hjälp i land. Sören lyckades få fatt i en korrugerad aluminiumslang som var ett par millimeter grövre än anslutningarna och levererade den. Jodå, den gick att hjälpligt få fast, men inte tät. Vi tätade med silvertejp och det blev bättre och läckte inte värre än att länspumpen gott hade kunnat klara vattenmängden.

Slussvakten meddelade att M/S Diana skulle komma att passera västerut på söndag förmiddag, så skulle vi kunna komma vidare på söndagen, med broöppning klockan nio från Brosundet.

Dagen led mot sitt slut, och eftersom det inte fanns någon möjlighet att komma vidare på lördagen, så vi fick åka hem och avvakta till på söndag.

Söndag 2010-09-19

Transport i god tid till Brosundet.

Jag började med att riva av silvertejpen på anslutningen mot ljuddämparen, som var enklast att komma åt, och lindade med eltejp istället. Det blev tätt, sånär som på några enstaka droppar. Detta skulle alltså fungera, men vi hade inte tid att byta tejpen till skrovgenomföringen, så det fick bero tills vi hade passerat bron i Karlsborg, och inte längre hade några hinder i vägen.

Klockan nio fick vi broöppning och kunde fortsätta genom Spetsnäskanalen och Billströmmen till Dammsjön i Forsvik, där vi inväntade mötet med M/S Diana. Så var det dags för resans enda nedslussning, jösses så bekvämt det var, och vidare över Bottensjön till Karlsborg, och broöppning klockan tolv.

Efter broöppningen lade till vid väntbryggan, för lunch. På Tant Lottas café serverades utmärkta kycklingspett med potatissallad. Rekommenderas.

Efter omtejpning av anslutningen till skrovgenomföringen och snabb koll av bulten till propelleraxeln, satte vi så kurs mot Hjo.

Vättern visade sig vara ganska gropig, men inte värre an att vi hade en ganska behaglig resa. Nu fanns tid att programmera GPS’en med rutten Hjo-Karlsborg och slappna av och njuta av sjön.

Plötsligt slutade båten driva. Bulten hade gått av igen. Denna gång hade den klippts av i skärytorna mellan axeln och flänsen, på grund av den saknade krysskilen. Nåväl, nu hade vi bult i reserv, så det var snart fixat.

Efter ett tag siktade vi Lantmännens silo i Hjo, och omkring klockan sex anlöpte vi båtens nya hemmahamn, Hjo.